Den 27-28 september arrangerade Global Alliance for the Rights of Nature en internationell konferens i Quito för att uppmärksamma att Ecuador haft naturens rättigheter i sin konstitution i tio år. Pella Larsdotter Thiel från Naturens rättigheter i Sverige deltog som talare. Under konferensen delades erfarenheter av hur naturen representerats i domstol i 25 olika fall i Ecuador, inklusive den första floden att gå till domstol, Vilcabamba, som representerades av Nori Huddle.

De olika fallen med levande entiteter från andra delar av världen – Colombia, Nepal, Indien, Nya Zeeland – beskrevs av aktörer från urfolk, domstolar och aktivister. Urfolk från Ecuador förklarade hur deras världsbild innebär att naturen är levande, medveten och har värdighet. Försöken att ”kvantifiera det heliga” förkastades; alla projekt som förvandlar naturen till ekosystemtjänster borde undvikas menade flera talare. ”Vår skog är inte en marknad; den är vårt hem” sa en huaoranikvinna i ansiktsmålning och riktade sig till en regeringsrepresentant. ”Jag vill säga regeringen detta: ta oljan ur ur Yasuní”.

 

Ifrågasättandet av nuvarande utvecklingsmodell och ekonomisering av naturen var massivt, och behovet av ett fundamentalt skifte i hur vi relaterar till naturen påtalades i alla tonarter. Detta handlar inte om hållbarhet, utan för att relationen ska blomstra behöver vi ge tillbaka till Moder Jord mer än vi tar. ”Det finns två vägar. Antingen dör vi eller så finner vi ett nytt medvetande” sa Ati Quigua från Colombia. ”För oss är det mycket viktigt att tala med den andliga världen. När vi börjar tala om naturens rättigheter så inleder vi en förändring i världen” sa hövding Manari Ushigua från Sápara-folket.

Gert-Peter Bruch (Planète Amazone), Mindahi Bastida (Center for Earth Ethics), Ati Quigua (Colombia), Manari Ushigua (Sápara, Ecuador), Patricia Gualinga (Sarayaku, Ecuador), María Belén Páez (Fundación Pachamama)

Även IUCN, som presenterade sig som världens största miljönätverk, bekräftade sitt åtagande (t ex i resolutionen “Incorporation of the Rights of Nature as the organisational focal point in IUCN decision making”  från World Conservation Congress 2012) och intygade hur viktig de anser att frågan är. De två representanterna (Alvaro Vallejo och Maria Christina Puente) uppmuntrar sina medlemsorganisationer att sprida och informera om Deklarationen om Moder Jords rättigheter.

Sammantaget var konferensen en viktig och gedigen genomgång om var frågan om naturens rättigheter befinner sig nu, och också en uppvisning av den frustration som föds av att se hur rättigheterna fortfarande systematiskt kränks. Hugo Echeverría, jurist från Ecuador som representerat bl a hajar i domstol, påminde emellertid om att tio år är en kort tid i juridiska sammanhang.

 

Kopplingen mellan feminism och naturens rättigheter var stark. Urfolkskvinnor avslutar konferensen under ledning av Casey Camp Horinek, Ponca nation.

 

Mari Margil, Pella Thiel, Hilda Santi, Casey Camp Horinek, Shannon Biggs.