Av Arci Pasanen, Naturens rättigheter i Göteborg
Den 22 april 2018 firades den internationella dagen för Moder Jord i Göteborg! Antagligen för första gången sedan den instiftades av FN år 2009. Det blev en lyckad och vacker tillställning som inleddes med en ceremoni där vi samlades runt en vacker mandala av frukter, blommor och sädesslag. Alla ombads att ge något av sig själva till mandalan, som en gåva tillbaka till jorden. Ett armband, hårsnodd, ett grässtrå, en tanke. En symbolisk gåva för allt vi får, hela tiden. Vidare fortsatte festligheterna med sång, dans, samtal, mat och två alldeles fantastiska tårtor som vi på göteborgskt manér döpte till Moderkakorna.
Det kan verka främmande att fira Jorden och Naturen, samtidigt är det en handling som faller sig rätt naturlig om man bara tänker på en midsommarstång och dans kring den. Firande som handling är en viktig del av livet och vi vill gärna fira födelsedagar, högtider, vinster osv. Förr firade man mer i samklang med årets rytm, skörden, midvintern, våren och midsommaren, medan nu har vi kanske snarare hamnat ur takt med hur året tar sig runt solen. Relationen till de olika hållpunkterna har vattnats ur, vad är det vi firar egentligen (dvs om vi inte är aktivt kristna)? Samhörighet med familj och vänner är självklart av värde, men hur är det med samhörighet med resten av världen och kosmos? Det kanske låter lite för mycket Di Leva med att fira rytmen med kosmos, men samtidigt är det just det midsommar och midvinter handlar om.
Att vi bestämde oss att uppmärksamma Moder Jords dag kom av en längtan efter att få skapa en plats där vi tillsammans minns att vi är del av något större, djupt sammankopplade till en gemenskap bortanför mänskliga, kulturella och geografiska gränser. En plats där vi kan ge rum för tacksamhet över allt det som dagligen ges till oss, som luften, vattnet, maten, marken vi går på. Vi ville också skapa ett rum för en poetisk berättelse om varför vi finns, som går bortom det rationella, det mätbara. I detta blir det ceremoniella en naturlig följd, det ceremoniella som är tacksamhet i praktiken. Det är i ceremonin som den levande relationen till naturen kan fullbordas, där vi aktivt vänder oss till den kraften som står bakom allt vi har framför oss.
I kulturer där ceremonier är vardag, är det inget märkligt med att förhålla sig till att den mottagande parten är någon – ett subjekt med egen upplevelseförmåga, till skillnad från något – ett objekt som mer eller mindre är död, utan förmåga att svara an till exempel på ett givande. I vår kultur där den mekanistiska världsbilden har varit rådande alltför länge, kan det vara svårt förstå, men också mycket spännande att leva sig in i en förståelse av världen där Jorden har en intelligens och vilja. Vad betyder det?
Att fira sin del i en helhet är som att äntligen ta del av dansen som pågått sedan urminnes tider. Det är en plats av mening och där antropocentrismens och det mekanistiska perspektivets ensamhet inte längre behöver spöka. Jorden är vår hem, det är värt att firas på daglig basis eller som vi säger “until further notice – celebrate”.
